Nils Fredrik Palmstierna 1788-1863

Efter studier vid tyska universitet blev Nils Fredrik, som i unga år inskrivits vid Skaraborgs reg:te och senare transporterats till Bohusläns reg:te, 1808 löjtnant vid sistnämnda förband i samband med utbrottet av finska kriget. Samma år hade han börjat tjänstgöring vid kabinettet för utrikesbrevväxlingen. Där blev han andre sekreterare efter fredsslutet och kom året därpå till Berlin som legationssekreterare. Befordrad till kapten vid Bohusläns reg:te deltog han i det tyska fälttåget 1813 och blev blesserad vid Rosslau. Han avancerade till major och kammarherre 1818 och utnämndes samma år till envoye extraordinaire et ministre plenipotentiaire vid kejserliga österrikiska hovet, där han tillvann sig Metternichs bevågenhet. Endast två år senare, efter att ha befordrats till överste och generaladjutant, anförtroddes han nyckelposten inom Karl XIV Johans diplomati, beskickningen i St Petersburg. Här skulle han stanna ända till sin rapell 1845. Under sin ministertid här utnämndes han till överstekammarjunkare (1828) samt generallöjtnant (1843).

I sin i december 1959 avgivna översikt över vår släkthistoria skriver Carl Fredrik Palmstierna om Nils Fredrik bl. a. att denne var mångsidigt begåvad med litterära intressen — han stod nyromantikerna nära — och av ett eldigt för att ej säga häftigt kynne med något av en spelares temperament. Det kan sägas att Nils Fredrik och hans yngre broder utgöra en paralell till Johan och Magnus Schiller. Under den långa vistelsen vid det ryska hovet stärktes Nils Fredrik i konservativ, för att ej säga reaktionär, anda. Han gjorde väsentliga insatser vid gränsregleringen i svensk-norsk-finsk-ryska lappmarken 1826 samt vid avslutandet av de svensk-ryska handelstraktater, som tryggade fortsatta nära ekonomiska förbindelser mellan Sverige och det finska storfurstendömet. För sina insatser, inte minst i de långvariga och kinkiga lapp- och finnmarksfrågorna, belönades Nils Fredrik från norsk sida med den då ej så vanliga medaljen For Borger-daad.

Han erhöll höga svenska och ryska ordensutmärkelser. Nils Fredriks framträdande vid 1844-45 års riksdag som en av den konservativa riddarhusoppositionens ledare kom att vålla hans rapell från ministerposten i St Petersburg. Konung Oscar, som inlett en ny liberal kurs i inrikespolitiken, ansåg sig inte böra vara representerad vid ryska hovet av en person, som passionerat fronderat mot den av honom inledda liberala reformpolitiken. Sedan han sålunda under uppseende-väckande former måst lämna den politiska banan, gick Nils Fredrik i ”landsflykt”; han bosatte sig för sina återstående år i Hamburg. Han legaliserade den mångåriga förbindelsen med Christina Håkansson, med vilken han hade två döttrar. Av dessa uppnådde blott Sofia Eleonora myndig ålder.

Nils Fredrik gjorde efter rapellen blott några få, korta besök i Sverige. Han var på sina äldre dagar sysselsatt med att gallra sitt omfattande brevarkiv, bland vilkas främsta korrespondenter märkas Gustaf Löwenhielm, minister i Paris, och Jakob Nils Tersmeden. Nils Fredrik ligger begravd i Hamburg. Hans dotter hade inga efterkommande.

Nils Fredrik (1788-1863), överstekammarjunkare, generallöjtnat, envoye. Gift 1845 m. Christina Håkansson (1804-1874).