Magnus Magnusson Schiller, adlad Palmstierna, var son till häradshövdingen Magnus Schiller o.h.h. Christina Maria Trost. Magnus Schiller, som var född 1614 och blev student i Uppsala 1634, utnämndes 1649 till eloquentine professor därstädes. Redan 1650 blev han drottning Christinas privatsekreterare. Påföljande år blev han vice riddarhussekreterare och fiskal samt 1655 assessor i Svea hovrätt. Han erhöll 1666 häradshövdingeämbetet i Hagunda härad i Uppland och transporterades 1668 till motsvarande ämbete i Åsunda, Simtuna, Torstuna och Ulleråkers härader, likaledes i Uppland. Magnus Schiller avled 1671 och är begravd i Håtuna kyrka.
Magnus Schillers broder — Carolus Magnus Schillerus, slutligen kyrkoherde och prost i Floda pastorat av Strängnäs stift, död 1654 — hade, jämte andra barn, sonen Samuel, född 1618 och död 1665, som gjorde karriär i statstjänst, blev 1649 sekreterare i Svea hovrätt och 1651 adlad Schillerfelt (introd. 1652 under nr 543). Sistnämnda år blev han assesor i hovrätten och 1660 riddarhussekreterare. Med sin hustru Elisabeth Burea hade han tre söner och två döttrar. De två äldsta sönerna, Jakob och Carl, som voro tvillingar, blevo bägge officerare och avledo båda ogifta 1695. Med Jakobs bortgång i okto-ber nyssnämnda år slöts ätten Schillerfelt på svärdssidan.
Magnus Magnusson Schiller blev student i Uppsala 1679 och påbörjade sin ämbetsbana vid 15 års ålder som kammarskrivare vid landskontoret i Helsingfors, kom i motsvarande befattning till kammarkollegium 1682. Skrivbiträde i krigskollegium blev han 1685, erhöll 1689 tjänst som provinsfiskal i Uppland och befordrades 1 april 1692 till kommissarie i kammarrevisionen. Redan den 1 juli samma år fick han förnyelse på adelskapet och introducerades 1693 under nr 1246. Denna förnyelse grundades på att Magnus och hans äldre broder Johan, som var kamrer i reduktionskommissionen, med biträde av antikvarien Johan Peringer (Peringskiöld) sökt bevisa sin släkts tidigare adelskap, på hösten 1690 blivit ”utnämnda” till adelsmän med namn av Schillerhielm eller von der Kuhla. Senare på hösten uppdagades emellertid att Johan, i syfte och styrka vissa av honom tidigare hävdade reduktionsyrkanden beträffande vissa enskilda gods, som före 1454 varit i kyrkans ägo, utrivit och förstört ett blad i en av Hogenschild Bielkes kopieböcker, innehållande en avskrift av ett dispensbrev för Peder Hård från år 1530. Av Svea Hovrätt dömdes Johan Schiller för detta brott till skampåle, hudstrykning och landsförvisning. Han förskonades från hudstrykningen men den vilande anhållan om förnyelse på adelskapet kunde givetvis ej beviljas. Landsflykten förde Johan Schiller till Morea och Parma, där han 1731 avled som guvernör under namnet Johan Otto Stormfelt. Från honom och hans maka, en förnäm tysk änka, finnas i släktarkivet brev och biljetter, ställda till hans svägerska och brorson.
Magnus Palmstierna blev 1700 assessor i Göta hovrätt och slutligen, 1707, lagman i Skåne och Blekinge. Han avled 1716 i Växjö under en resa till Skåne och ligger begravd i egen grav i Forssa kyrka i Södermanland. Hans maka avled 1750 efter 18 års sängliggande. Hon skänkte 1746 predikstolen till Hällestads kyrka; i predikstolens himmel kan man se Magnus Palmstiernas vapen. Magnus ägde godsen Sonstorp i Hällestads socken i Öster-götland och Sörby i Norrboås socken i Närke samt tillsammans med en svåger Malstanäs i Forssa socken i Södermanland.
Magnus Magnusson Schiller, adlad Palmstierna, lagman, godsägare, (1666-1716). Gift 1694 med Brita Margareta von Preutz (1674-1750).
- Barn:
- Eva Christina (1695-1743). Gift 1717 m. majoren H.G. von Segebaden, naturaliserad nr 1852, på Sålla i Närke, (1690-1745)
- Friherre Nils Palmstierna, (1696-1766)
- Catharina Margareta (1697-1791). Gift 1721 m. sin syssling kaptenen C. Folcker, adlad von Ehrenclou nr. 1673, (1694-1761)
- Charlotta (1699-1745). Gift 1722 m. kaptenen, fri-herre C. Cronhielm, nr 94, i hans 1:a gifte, (1698-1770)
- Christina Ebba (f. 1700, död samma år)
- Carl Fredrik, (1703-1721)
Palmstiernska Släktföreningen 